Poker Proffs?

GÖTEBORG Royal straight flush. Jag tittar en gång till på mina två kort på hand, hjärter kung och hjärter knekt, och de tre som ligger på bordet - hjärter ess, dam och tio. Det är sant. En rysning går genom kroppen. Swedish Open i poker har inte pågått i mer än fem minuter när jag får den bästa hand som går att få i poker. En osannolikt bra start, men hur länge kan en amatör hålla ut mot pokerproffsen? Di.se har testat. "Det finns mycket döda pengar här", säger pokerproffset Johan Storåkers när jag träffar honom i baren på Casino Cosmopol i Göteborg en timme före turneringsstarten.

Jag är en av dem han syftar på. Hajar som Johan Storåkers äter småfiskar som jag till frukost. Johan Storåkers (syssling till Avanzachefen Nicklas Storåkers) har spelat poker på heltid sedan 1997. Sitt dagliga levebröd drar han in på internetpoker, men han gillar liveturneringar bäst. Som förra året då han spelade hem 2 miljoner kronor i en stor pokerturnering i Amsterdam.

Sådana prissummor är det inte tal om i Sverige. Men tvådagarsarrangemanget Swedish Open Poker Championship, med 150 deltagare och 750 000 kronor i total prispott, är ändå tillräckligt attraktivt för att flera av Sveriges bästa pokerspelare ska infinna sig i Göteborg.

Jag har ingen förhoppning att någonsin återse de 5 400 kronor (5 000 till prispotten och 400 i avgift till kasinot) som det kostar att ställa upp i turneringen. Mitt mål är att överleva första dagens spel och vara bland de 50 som får delta i söndagens finalspel.

Johan Storåkers har vida högre ambitioner. Som en av turneringens förhandsfavoriter är hans självklara mål att ta hem titeln och segerchecken på 300 000 kronor.

"Mina chanser är relativt goda, men du måste ha lite tur och få rätt kort också för att vinna en sådan här turnering", säger han.

Johan Storåkers kollar av mina förkunskaper och ger mig sedan några grundläggande turneringstips (bland annat går han igenom de fåtal starthänder som är värda att satsa på) innan vi önskar varandra lycka till och beger oss till kasinots pokeravdelning.

"Shuffle up and deal", förkunnar kasinochefen Stefan Johansson och spelet börjar.

Vi sitter trångt, tio spelare och en dealer runt vart och ett av de femton borden. Den klassiska kasinomyten, en smokingklädd James Bond med en dry martini i handen och en vacker kvinna bakom axeln, kunde inte kännas mer avlägsen.

Medelåldern är förvånansvärt låg, kanske runt 30. Standardklädseln är jeans och gympaskor. Rökning vid bordet tillåts inte och i baren är vatten den mest efterfrågade drycken.

Det är nästan uteslutande killar och många tycks känna varandra sedan tidigare. Det enda som skvallrar om att flera av dem blivit förmögna på sitt pokerspelande är en och annan Rolex runt handlederna.

Förutsättningarna för turneringen är enkla; varje spelare startar med spelmarker till ett värde av 5 000 kronor. När spelmarkerna tar slut är man utslagen. Den som är sist kvar med alla spelmarker är segraren.

Redan i den tredje given bryter jag mot min rigoröst försiktiga förhandsstrategi och gör en satsning på 100 kronor med hjärter kung och hjärter knekt på hand. Fyra spelare går med.

Sedan lägger dealern upp den fullständigt osannolika floppen som ger mig en royal straight flush. Det finns pokerspelare som får leva en livstid utan att få en sådan hand. Jag är oslagbar och vet att potten är min - utmaningen är att få potten att växa maximalt.

Jag bestämmer mig för att smygspela handen och till min glädje gör en spelare till höger om mig, en kostymklädd man i 40-års-åldern, en satsning på 300 kronor. Jag synar och alla andra lägger sig.

Nästa kort är spader nio. Kostymkillen tittar stint på mig och satsar sedan 800 kronor. Alla runt bordet har redan fått klart för sig att jag är en förstagångsbesökare på kasinot och det utnyttjar jag nu. Jag skruvar på mig och tittar på mina två hålkort flera gångar innan jag säger; "Okej, syn", och slänger in 800 kronor.

Femte kortet är en spadersexa och skåningen satsar snabbt 1 500 kronor. Han har nu mer än hälften av sin startinsats i potten. Jag låtsas tänka lite och sedan dubblerar jag hans insats till 3 000 kronor.

Kostymkillen ser helt förskräckt ut. Han tror antagligen att jag har en stege eller en färg, knappast både och, men det räcker ändå för att han ska kapitulera. Han svär till och kastar sina kort.

"Nice play", säger Emil som sitter bredvid mig. "Vad hade du?"

Jag har en otrolig lust att visa upp min färgstege, men låter ändå bli. Ett av de råd som Johan Storåkers gav mig var att aldrig visa upp min hand i onödan.

Klockan sex på lördagskvällen, när turneringen pågått i tre timmar, är nära hälften av deltagarna utslagna. Flera av turneringens mest meriterade spelare har redan eliminerats, däribland Mats "Pokermats" Andersson, vida beryktad sedan han slutat på åttonde plats i poker-VM i Las Vegas i våras. Då vann han 4,4 miljoner kronor, i Swedish Open åker han ut som en av de allra första spelarna.

Men bara för att man är utslagen behöver inte spelet vara slut. Möjligheten att revanschera sig lockar många att stanna kvar på kasinot, som nu också börjat fyllas på med sina vanliga lördagsgäster.

Flera besökare stannar nyfiket till vid pokeravdelningen. En av de mest intresserade åskådarna är TV4-sportens Arthur Ringart. Det förvånar mig inte. Poker har på bara några år blivit en oerhörd tv-succé i USA och i pokerkretsar är det vida känt att flera svenska tv-bolag tittar på möjligheter att ta poker till de svenska vardagsrummen. Kanal 5 ha redan visat vägen genom att sända ett av de amerikanska pokerprogrammen sent på söndagsnätterna och sponsorer i form av internetspelbolag står på kö för att få vara med.

I flera timmar har jag lagt mig, vunnit en stor och några mindre potter, och sedan fortsatt att lägga mig. Jag är fortfarande vid god vigör och får hjälp att bära mina marker till ett nytt bord, då den krympande spelarskaran gör att mitt gamla bord ska tas bort.

När jag sätter mig ser jag med skräckblandad förtjusning att jag har Johan Storåkers på andra sidan bordet. Han har inte haft någon bra dag och har mindre än hälften så många spelmarker som jag.

Med par i kungar på hand gör jag en satsning på 1 200 kronor innan floppen. Alla spelare lägger sig tills turen kommer till Johan Storåkers. Han tänker en stund, tittar på mig, och skjuter sedan in alla sina spelmarker, 4 200 kronor, med den berömda pokerfrasen;

"All in!"

Jag överväger situationen i några sekunder. Jag hoppas att han sitter med ett lägre par än mitt. Värre är om han har ett ess - eller kanske till och med två. Men med par i kungar kan jag inte lägga mig, inte ens om min motståndare heter Johan Storåkers. Jag synar.

Eftersom Johan Storåkers inte har några fler marker att satsa kan vi nu visa upp våra kort för varandra. Johan Storåkers vänder upp ess och knekt. Jag är i klart överläge, men ett ess räcker för att helt ändra förhållandena.

Dealern lägger upp de tre första öppna korten på bordet och återigen har jag en nästan osannolik tur. En kung och två tior ger mig en kåk på floppen!

Johan Storåkers är beredd att resa sig upp när dealern vänder upp det fjärde kortet - ett ess. Nu har även han chans till en kåk - och en bättre sådan en min.

Men det femte och sista kortet är varken ett ess eller en knekt. Jag känner mig nästan fånig när folk applåderar och Johan Storåkers går runt bordet för att tacka för en god match.

Det roliga med poker är att en kille som jag, som spelat poker med ett kompisgäng i mindre än två år, vid enstaka tillfällen kan matcha ett superproffs som Johan Storåkers. Det tråkiga är givetvis att i det långa loppet skulle Johan Storåkers spela av mig allt jag äger in på bara kalsongerna.

Så känns det förstås inte där jag sitter med 17 000 kronor i spelmarker. Drömmålet att vara kvar bland de 50 som får spela vidare på söndagen känns allt mer realistiskt.

Vid de här laget har de obligatoriska startinsatserna i form av ante och mörkar höjts betydligt och min hög med marker krymper allt snabbare trots att jag knappt spelar en enda hand. Ingen vill åka ut och spelet är mycket tillknäppt.

På andra bord är det mer action och det skriks och hurras. Varje gång en spelare åker ut vid något bord jublar jag inombords.

Till slut, klockan halv tio, efter mer än sex timmars spel, förkunnar speakern att spelet ska avbrytas - jag är bland de femtio!

Turneringsledaren räknar ihop allas spelmarker och sammanställningen visar att jag ligger på 27:e plats med 11 625 kronor i spelmarker. Ledaren har drygt 40 000.

Jag är alldeles matt och lämnar det numera smockfulla kasinot, där annat spel nu pågår för fullt. Det sista jag ser är en man som öppnar sin plånbok, fullsmäckad med tusenlappar.

Jag drömmer om pokerhänder hela natten och vid hotellfrukosten fortsätter pokersnacket. Jag tar en kaffe med den engelske pokerjournalisten Nic Szeremeta, som är i Sverige för första gången för att bevaka mästerskapet för sin tidning Poker Europa. Han deltog själv i turneringen, men blev utslagen tidigt.

"Men jag har gått plus på den här resan ändå", säger han och berättar om sina nattliga äventyr på kasinot som gav honom en vanlig svensk månadslön i förtjänst vid ett av pokerborden.

Jag äter lunch för mig själv och beslutar mig för att anamma en mycket mer aggressiv spelstil under finaldagen. Jag har ju ändå nått mitt förhandsmål, nu kan det få bära eller brista. Dessutom krävs det ett mer våghalsigt spel för att jag ska hamna bland de 18 första, de som vinner pengar, vilket jag sätter som mitt nya mål.

Klockan 15 på söndagen drar spelet igång. Tre minuter senare, på tredje given, är allt över.

Mitt fall blir ett par i femmor. Alla spelare har lagt sig när jag satsar 3 000 kronor. Min plan är att "stjäla" den lilla och stora mörken, som nu är uppe i 300 respektive 600 kronor.

Men spelaren på lilla mörken, som har en imponerande hög spelmarker framför sig, lägger sig inte utan höjer genast till 10 000 kronor. Det hade jag inte räknat med och jag sitter i pest eller kolera-valet att antingen lägga mig och ge upp mina 3 000 eller syna och därmed sätta alla mina kvarvarande marker på spel.

Har killen som höjde ett högre par än jag krävs ett mindre mirakel för att jag ska vinna, men har han "bara" höga kort är jag en liten favorit.

Jag ångrar mitt stora bet, men vill inte backa nu, och beslutar mig för att testa om lyckan från gårdagen håller i sig.

Killen lägger upp ett ess och en tia - och när floppen visar tia-dam-kung förstår jag att allt snart är över. Endast en femma kan rädda mig nu. Fjärde kortet är i stället det värsta tänkbara - en knekt - vilket fullbordar killens stege. Jag är slagen. Att sedan dealern vänder upp en femma på det betydelselösa sista kortet gör mitt nederlag om möjligt ännu smärtsammare.

Jag är ute som andra man denna finaldag och slutar därmed på 49:e plats.

"Du skulle ha gått all-in direkt, då hade jag definitivt lagt mig", säger killen när jag pratar med honom efteråt.

Till slut fick jag betala för min orutin. Ett misstag och hajarna attackerar - med dödlig utgång.

Ett halvt dygn senare, klockan 03.15 på natten mot måndagen, avgörs pokermästerskapet. Alla förhandsfavoriterna är utslagna och vid finalbordet återstår endast två spelare; bartendern och pokerhalvproffset Per-Erik "Frasse" Franzén, 46 år från Lund, och 23-årige Petter Petersson, som livnär sig på internetpoker.

Att nå fram till finalen har tagit mycket längre tid än kasinoledningen räknat med och som åskådare har det mestadels varit ett riktigt sömnpiller. Ändå är vi ett femtiotal åskådare som stannat kvar.

Casino Cosmopols informationschef Nina Enhage har slumrat i ett hörn och GT:s utsända reporter och fotograf har för länge sedan stuckit hem till redaktionen utan bilder och segerintervju med den nya mästaren.

Upplösningen är ett riktigt antiklimax. Kasinot måste enligt lagen stänga klockan 04.00 och därför har tävlingsledningen beslutat att den av de två finalisterna som har mest spelmarker efter 30 minuters spel ska koras till segrare.

Inför den sista given räknar "Frasse" ut att han har 380 000 kronor i spelmarker, mot Petters 370 000. Frasse lägger sig därför utan att ens titta på sina kort - medveten om att Petter inte kan komma ikapp honom och att han därmed är mästaren.

Kasinochefen Stefan Johansson, som fått en begynnande skäggstubb efter den långa dagen, delar ut prischeckarna på 300 000 kronor till Frasse (vänster) och 150 000 kronor till Petter.

"Det största jag vunnit någonsin", säger bägge och poserar pliktskyldigt för di.se:s fotograf.

Bland åskådarna muttras det om "skandal" och "det hade aldrig hänt i Vegas", men de två finalisterna verkar inte bry sig särskilt mycket om den märkliga upplösningen. Förklaringen får jag en stund efteråt när Frasse och Petter går iväg med turneringens trea och fyra till ett avskilt rum.

"Vi gjorde en deal att dela upp segerpengarna i lite mer rättvisa delar. Så gör man nästan alltid", berättar Frasse när han är tillbaka.

"Jag förlorade lite på det den här gången, men nästa gång är det tvärtom."

Det finns så mycket småfiskar att hajarna kan göra upp i godan ro om födan.

Så här går det till No Limit Texas Hold'Em heter den spelform som gäller när Swedish Open, poker-VM och andra stora pokermästerskap ska avgöras. Med No Limit menas att det inte finns någon gräns för hur mycket som får satsas, utan varje spelare kan när som helst satsa alla sina spelmarker. Liksom i nästan allt annat pokerspel måste du i Texas Hold'Em i slutet visa upp den bästa femkortshanden för att vinna potten, eller vara den som är ensam kvar när övriga spelare har lagt sig. Varje spelare tilldelas två kort (kallade hålkorten) i given. Dessa kort är dolda för motspelarna och de som vill fortsätta spelet måste nu lägga pengar i potten (satsa, syna eller höja). Sedan vänds tre kort upp på bordet. Dessa tre öppna kort kallas för floppen och är gemensamma för alla spelarna. En ny satsningsrunda följer. Därefter kommer ytterligare ett fjärde och ett femte kort öppet på bordet, följda av var sin satsningsrunda. Även dessa två kort är gemensamma för alla spelarna. Om två eller fler spelare är kvar i potten efter den sista satsningsrundan visar spelarna upp sina hålkort. Vinnare av potten är den som av sina sju kort - de två egna och de fem gemensamma - har den bästa femkortshanden.

Artikel från di.se
Posted on Monday 04 April @ 15:59