Poker Proffs

Så du vill bli pokerproffs?
Spela poker hela dagarna, resa världen runt och träffa intressanta människor?
Låter det lockande? Sugen på att bo på hotell och äta på restaurang varje dag? Vad sägs om att sova så länge du vill varje morgon och bli miljonär?
Kan det vara något? Glöm det.

Tror du att Peter Forsberg snörade på sig grillorna och vips så fick han en fet dollarbunt av ett NHL-lag? Nej, han började när han var fyra år gammal.
Spelade varje dag, åt nyttigt och var ute och joggade i spöregn. Det är vad som krävs. Det finns inga genvägar. Inte heller i poker

Jag har läst alla pokerböcker
Det räcker inte med en önskan eller vilja. Om du inte är beredd att jobba lika hårt som jag så kan du lägga ner dina planer på en gång. Alla pokerböcker som finns har jag läst. 50 böcker varav många flera gånger. Har inte bara läst dem utan pluggat dem som skolböcker. 1 000 timmar har jag lagt ner på att analysera spelet med datasimuleringsprogram. Odds och sannolikheter har jag memorerat så att de sitter i ryggmärgen.
Även idag pluggar jag poker. Nöter in odds, analyserar mitt och andras spel. Tycker att man ska spendera minst 10 procent av sin pokertid på att utveckla sitt spel. Bara spela räcker inte om du vill bli riktigt bra.
Sen har både jag och Foppa en ruggig talang för det vi håller på med.
Det kan ju vara så att du faktiskt inte har talang för poker. Förvänta dig inte att vinna.
Betänk att över 95 procent förlorar.
Gå inte all-in (satsa allt du har) på att bli pokerproffs utan att ha outs (utvägar om det går fel). Det här är så viktigt så jag skriver det än gång till: Gå inte all-in på att bli pokerproffs utan att ha outs.
Spela på en lagom nivå. Befordra dig inte till högre nivåer för snabbt. Sätt gränser. Behåll ditt vanliga jobb. Slutför din utbildning. Det vill säga gör inte som jag gjorde; sålde lägenheten, hoppade av Handelshögskolan och flyttade till Las Vegas.
Nästa vecka ska jag berätta vad som krävs för att bli bra på poker.

Artikel av Ken Lennaárd
Ken Lennaárd är pokerproffs, expertkommentator på Poker, Kanal5 och chefredaktör för Poker Magazine.
Aftonbladet.se
Publicerad: 2005-05-30

Det krävs tålamod för att bli riktigt bra
Läs Ken Lennaárds krönika
Kombinationen av matematik och psykologi är det som gör poker så fascinerande. Du får fördel om du är snabb i huvudräkning. Att ha disciplin och stort tålamod ger dig också ett försprång.
Dessa egenskaper kan du träna upp. Desto svårare är det att skaffa sig god självkännedom. Men, det är i det närmaste en förutsättning för att bli en vinnande pokerspelare. Du måste vara ärlig mot dig själv, även om det svider. Är du inte beredd att läsa dig själv, inklusive dina brister, lämnar du ett för stort handikapp till motståndarna. Om din motståndare läser dig bättre än du själv kommer du alltid vara en förlorare i poker. Och i livet.
Poker är komplext. Du måste lära dig alla viktiga delar. Matematiken med oddsen, statistiken med standardavvikelsen, psykologin bakom spelet, dina och andras tells, moneymanagment och kanske viktigast av allt – att hålla känslorna i styr. Först när du lyckas foga samman alla dessa delar till ett vinnande koncept blir du en riktig spelare. Det tar tid.
Spelade på svartklubb
I början av min karriär spelade jag ofta hela nätterna på en svartklubb vid Fridemsplan. När det gick dåligt gjorde jag en deal med mig själv. Ta en taxi eller spela upp de sista hundringarna.
Det blev många långa promenader hem till söder. Utsikten från Västerbron är makalös när solen går upp.
Många av er läsare tycker nog att jag är odrägligt dryg. Det kan jag förstå och jag är tvungen att bjuda på det. Jag har kämpat hårt för min framgång. Anledningen till att jag vet vad som är rätt och fel är för att jag har lärt mig det den hårda vägen. Alla misstag jag varnar för har jag gjort själv. Jag har spelat berusad, jag har spelat trött och varit känslomässigt störd, jag har spelat för många starthänder, jag har spelat för högt och bluffat i fel lägen.
Det största misstaget jag gjort är att prioritera ett bra spel över en bra kvinna. Bra spel kommer alltid tillbaka, men det gör inte en bra kvinna.
Kort sagt, jag har gjort alla fel. Flera gånger. Lär er av mina misstag, det blir billigare så.
Nästa vecka berättar jag hur du förbättrar din spelstyrka på bästa sätt.

Artikel av Ken Lennaárd
Ken Lennaárd är pokerproffs, expertkommentator på Poker, Kanal5 och chefredaktör för Poker Magazine.
Aftonbladet.se
Publicerad: 2005-06-06

Här får pokerstjärnor skriva autografer
Nu är det dags för poker-VM - World Series of Poker.
En dryg månad med olika turneringar som avslutas med den stora jättefinalen den 7-15 juli med flera tusen deltagare. Las Vegas är en riktigt skön stad om det rullar - och det gör det nu.
I år tänker jag lägga allt fokus på de största turneringarna. Inget cashgame, inga satelliter. Och inget festande.
Hittills har jag spelat en turnering. En 5000-dollars Texas No Limit, där jag åkte ut i mitten av 470 deltagare med AK mot AQ. Jag blir sällan sur när jag har otur. Det som får mig på dåligt humör är när jag åker för att jag själv spelat dåligt. Jag är nöjd med mitt spel i den här turneringen och mitt humör är på topp. Det är viktigt att alltid försöka vara positiv. Det kan vara svårt när utköpen haglar. Men försök, det tjänar du mycket på.

Vadslagningarna duggade tätt
I går hängde jag med min polare Martin deKnijff på golfbanan. Jag spelar inte själv men det var avkopplande att titta på. Martin spelade med Ram Viswani och Phil Ivey. Vadslagningarna duggade tätt och jag var inte sen att hänga på. Det blev 36 hål och en heldag som avslutades i klubbhuset där NFL:s största stjärna Tom Brady glatt hälsade på Phil Ivey. Pokerstjärnorna här är riktigt stora och får skriva autografer hela tiden.
Många pokeress visar ödmjukhet runt borden och i tv, men när kamerorna stängs av är de dryga och självgoda. Sån är inte Phil Ivey. Han är avspänd och prestigelös. Hur skön som helst.
Han har vunnit mest av alla de tre senaste åren. Otroligt framgångsrik i turneringspoker och en av de största vinnarna på de högsta cashgamen i Vegas. Det sägs att han vunnit runt 20 miljoner dollar.
Den gode Phil borde ha undrat vad det var för en kaxig typ som började trissa och hetsa på golfbanan efter tre minuters bekantskap. Men han verkade gilla situationen och hånade tillbaka. En riktigt vass pokerlirare som är bra på att vara småelak - var känner jag igen det från? Ingen aning, men kul var det.

Artikel av Ken Lennaárd
Ken Lennaárd är pokerproffs, expertkommentator på Poker, Kanal5 och chefredaktör för Poker Magazine.
Aftonbladet.se
Publicerad: 2005-06-20

Nätspelare utan vett och etikett
På min nivå har de allra flesta lärt sig pokerns etikettregler. När man spelar om hundratusentals dollar sitter det
i ryggmärgen vad man får och inte får göra vid ett pokerbord. Trodde jag.
På kort tid har det poppat upp mängder av nya spelare i de stora turneringarna. Nätpokerspelare som inte begriper hur man uppför sig. De har aldrig hört talas om det vi andra tycker är vanligt hyfs. De kan gapa och skrika och jubla och håna helt ogenerat. Unga pojkspolingar. Nyrika och okammade.
Samtidigt som jag förstår varför det blir så här - de behöver ju varken vara tysta eller kamma sig framför datorn - vill jag uppfostra dem.
Jag spelade en 1 500-dollars Texas No Limit-turnering med 2 013 deltagare, vilket var den deltagarmässigt tredje största tävlingen någonsin. Massor av dåliga spelare och många dåliga spel. Hur vinner man en sådan turnering? Jag prövade med att spela dåligt själv och det gick inte särskilt bra. Skämt åsido - efter en lång dag och ett felbeslut åkte jag ut kring plats 400.
Dagarna innan spelade jag en 5 000-dollars Texas Pot Limit turnering med 239 deltagare. Många världsspelare anser att turneringsformen Texas Pot Limit är ett större skicklighetsspel än No Limit. Anledningen är att sämre spelare inte kan gå all-in utan i stället tvingas spela poker efter floppen. Då har de bästa spelarna övertaget.
Mycket riktigt. Vilken skillnad det var på kvaliteten på spelet i den här turneringen. Kanske den bästa tävling jag varit med i. Startfältet bestod av i princip hela världseliten. Jag spelade inspirerad poker och synade bland annat ner ex-världsmästaren Huck Seed med kung hög.
Då händer följande:
Jag höjer på knappen med 99 och big blind synar. Jag floppar triss och synar nöjt all-in på fjärde gatan. Det finns två färgdrag ute men jag konstaterar lugnt att motståndarens KQ inte är suited. Belåtet räknar jag mina marker som ska dubblas. Då hör jag "Oj, jag vinner". Va? Förvånat konstaterar jag att han fått in en hålstege. Jag är ute. En annan spelare, en skäggig typ, skrattar högt. Jag försöker hålla tillbaka, men det går inte. Jag tar tag i hans axel, spänner ögonen i honom och säger "Så du tyckte det var roligt?"
"Skäggnissen" är ett praktexempel på hur man inte beter sig vid pokerbordet. Kan det verkligen vara så svårt att behandla andra som du vill bli behandlad själv? Fan, det där snackade Jesus och grabbarna om för två tusen år sen.
Nästa vecka blir det en krönika om framgång. Det känns så i alla fall.

Artikel av Ken Lennaárd
Ken Lennaárd är pokerproffs, expertkommentator på Poker, Kanal5 och chefredaktör för Poker Magazine.
Aftonbladet.se
Publicerad: 2005-06-27