GÖTEBORG Royal straight flush. Jag tittar en gång till på
mina två kort på hand, hjärter kung och hjärter knekt,
och de tre som ligger på bordet – hjärter ess, dam och tio. Det är
sant. En rysning går genom kroppen. Swedish Open i poker har inte pågått
i mer än fem minuter när jag får den bästa hand som går
att få i poker. En osannolikt bra start, men hur länge kan en amatör
hålla ut mot pokerproffsen? Di.se har testat. "Det finns mycket döda
pengar här", säger pokerproffset Johan Storåkers när
jag träffar honom i baren på Casino Cosmopol i Göteborg en timme
före turneringsstarten.
Jag är en av dem han syftar på. Hajar som Johan Storåkers
äter småfiskar som jag till frukost. Johan Storåkers (syssling
till Avanzachefen Nicklas Storåkers) har spelat poker på heltid
sedan 1997. Sitt dagliga levebröd drar han in på internetpoker, men
han gillar liveturneringar bäst. Som förra året då han
spelade hem 2 miljoner kronor i en stor pokerturnering i Amsterdam.
Sådana prissummor är det inte tal om i Sverige. Men tvådagarsarrangemanget
Swedish Open Poker Championship, med 150 deltagare och 750 000 kronor i total
prispott, är ändå tillräckligt attraktivt för att
flera av Sveriges bästa pokerspelare ska infinna sig i Göteborg.
Jag har ingen förhoppning att någonsin återse de 5 400 kronor
(5 000 till prispotten och 400 i avgift till kasinot) som det kostar att ställa
upp i turneringen. Mitt mål är att överleva första dagens
spel och vara bland de 50 som får delta i söndagens finalspel.
Johan Storåkers har vida högre ambitioner. Som en av turneringens
förhandsfavoriter är hans självklara mål att ta hem titeln
och segerchecken på 300 000 kronor.
"Mina chanser är relativt goda, men du måste ha lite tur och
få rätt kort också för att vinna en sådan här
turnering", säger han.
Johan Storåkers kollar av mina förkunskaper och ger mig sedan några
grundläggande turneringstips (bland annat går han igenom de fåtal
starthänder som är värda att satsa på) innan vi önskar
varandra lycka till och beger oss till kasinots pokeravdelning.
"Shuffle up and deal", förkunnar kasinochefen Stefan Johansson
och spelet börjar.
Vi sitter trångt, tio spelare och en dealer runt vart och ett av de femton
borden. Den klassiska kasinomyten, en smokingklädd James Bond med en dry
martini i handen och en vacker kvinna bakom axeln, kunde inte kännas mer
avlägsen.
Medelåldern är förvånansvärt låg, kanske runt
30. Standardklädseln är jeans och gympaskor. Rökning vid bordet
tillåts inte och i baren är vatten den mest efterfrågade drycken.
Det är nästan uteslutande killar och många tycks känna
varandra sedan tidigare. Det enda som skvallrar om att flera av dem blivit förmögna
på sitt pokerspelande är en och annan Rolex runt handlederna.
Förutsättningarna för turneringen är enkla; varje spelare
startar med spelmarker till ett värde av 5 000 kronor. När spelmarkerna
tar slut är man utslagen. Den som är sist kvar med alla spelmarker
är segraren.
Redan i den tredje given bryter jag mot min rigoröst försiktiga förhandsstrategi
och gör en satsning på 100 kronor med hjärter kung och hjärter
knekt på hand. Fyra spelare går med.
Sedan lägger dealern upp den fullständigt osannolika floppen som
ger mig en royal straight flush. Det finns pokerspelare som får leva en
livstid utan att få en sådan hand. Jag är oslagbar och vet
att potten är min – utmaningen är att få potten att växa
maximalt.
Jag bestämmer mig för att smygspela handen och till min glädje
gör en spelare till höger om mig, en kostymklädd man i 40-års-åldern,
en satsning på 300 kronor. Jag synar och alla andra lägger sig.
Nästa kort är spader nio. Kostymkillen tittar stint på mig
och satsar sedan 800 kronor. Alla runt bordet har redan fått klart för
sig att jag är en förstagångsbesökare på kasinot
och det utnyttjar jag nu. Jag skruvar på mig och tittar på mina
två hålkort flera gångar innan jag säger; "Okej,
syn", och slänger in 800 kronor.
Femte kortet är en spadersexa och skåningen satsar snabbt 1 500
kronor. Han har nu mer än hälften av sin startinsats i potten. Jag
låtsas tänka lite och sedan dubblerar jag hans insats till 3 000
kronor.
Kostymkillen ser helt förskräckt ut. Han tror antagligen att jag
har en stege eller en färg, knappast både och, men det räcker
ändå för att han ska kapitulera. Han svär till och kastar
sina kort.
"Nice play", säger Emil som sitter bredvid mig. "Vad hade
du?"
Jag har en otrolig lust att visa upp min färgstege, men låter ändå
bli. Ett av de råd som Johan Storåkers gav mig var att aldrig visa
upp min hand i onödan.
Klockan sex på lördagskvällen, när turneringen pågått
i tre timmar, är nära hälften av deltagarna utslagna. Flera av
turneringens mest meriterade spelare har redan eliminerats, däribland Mats
"Pokermats" Andersson, vida beryktad sedan han slutat på åttonde
plats i poker-VM i Las Vegas i våras. Då vann han 4,4 miljoner kronor,
i Swedish Open åker han ut som en av de allra första spelarna.
Men bara för att man är utslagen behöver inte spelet vara slut.
Möjligheten att revanschera sig lockar många att stanna kvar på
kasinot, som nu också börjat fyllas på med sina vanliga lördagsgäster.
Flera besökare stannar nyfiket till vid pokeravdelningen. En av de mest
intresserade åskådarna är TV4-sportens Arthur Ringart. Det
förvånar mig inte. Poker har på bara några år blivit
en oerhörd tv-succé i USA och i pokerkretsar är det vida känt
att flera svenska tv-bolag tittar på möjligheter att ta poker till
de svenska vardagsrummen. Kanal 5 ha redan visat vägen genom att sända
ett av de amerikanska pokerprogrammen sent på söndagsnätterna
och sponsorer i form av internetspelbolag står på kö för
att få vara med.
I flera timmar har jag lagt mig, vunnit en stor och några mindre potter,
och sedan fortsatt att lägga mig. Jag är fortfarande vid god vigör
och får hjälp att bära mina marker till ett nytt bord, då
den krympande spelarskaran gör att mitt gamla bord ska tas bort.
När jag sätter mig ser jag med skräckblandad förtjusning
att jag har Johan Storåkers på andra sidan bordet. Han har inte
haft någon bra dag och har mindre än hälften så många
spelmarker som jag.
Med par i kungar på hand gör jag en satsning på 1 200 kronor
innan floppen. Alla spelare lägger sig tills turen kommer till Johan Storåkers.
Han tänker en stund, tittar på mig, och skjuter sedan in alla sina
spelmarker, 4 200 kronor, med den berömda pokerfrasen;
"All in!"
Jag överväger situationen i några sekunder. Jag hoppas att
han sitter med ett lägre par än mitt. Värre är om han har
ett ess – eller kanske till och med två. Men med par i kungar kan jag
inte lägga mig, inte ens om min motståndare heter Johan Storåkers.
Jag synar.
Eftersom Johan Storåkers inte har några fler marker att satsa kan
vi nu visa upp våra kort för varandra. Johan Storåkers vänder
upp ess och knekt. Jag är i klart överläge, men ett ess räcker
för att helt ändra förhållandena.
Dealern lägger upp de tre första öppna korten på bordet
och återigen har jag en nästan osannolik tur. En kung och två
tior ger mig en kåk på floppen!
Johan Storåkers är beredd att resa sig upp när dealern vänder
upp det fjärde kortet – ett ess. Nu har även han chans till en kåk
– och en bättre sådan en min.
Men det femte och sista kortet är varken ett ess eller en knekt. Jag känner
mig nästan fånig när folk applåderar och Johan Storåkers
går runt bordet för att tacka för en god match.
Det roliga med poker är att en kille som jag, som spelat poker med ett
kompisgäng i mindre än två år, vid enstaka tillfällen
kan matcha ett superproffs som Johan Storåkers. Det tråkiga är
givetvis att i det långa loppet skulle Johan Storåkers spela av
mig allt jag äger in på bara kalsongerna.
Så känns det förstås inte där jag sitter med 17
000 kronor i spelmarker. Drömmålet att vara kvar bland de 50 som
får spela vidare på söndagen känns allt mer realistiskt.
Vid de här laget har de obligatoriska startinsatserna i form av ante och
mörkar höjts betydligt och min hög med marker krymper allt snabbare
trots att jag knappt spelar en enda hand. Ingen vill åka ut och spelet
är mycket tillknäppt.
På andra bord är det mer action och det skriks och hurras. Varje
gång en spelare åker ut vid något bord jublar jag inombords.
Till slut, klockan halv tio, efter mer än sex timmars spel, förkunnar
speakern att spelet ska avbrytas – jag är bland de femtio!
Turneringsledaren räknar ihop allas spelmarker och sammanställningen
visar att jag ligger på 27:e plats med 11 625 kronor i spelmarker. Ledaren
har drygt 40 000.
Jag är alldeles matt och lämnar det numera smockfulla kasinot, där
annat spel nu pågår för fullt. Det sista jag ser är en
man som öppnar sin plånbok, fullsmäckad med tusenlappar.
Jag drömmer om pokerhänder hela natten och vid hotellfrukosten fortsätter
pokersnacket. Jag tar en kaffe med den engelske pokerjournalisten Nic Szeremeta,
som är i Sverige för första gången för att bevaka
mästerskapet för sin tidning Poker Europa. Han deltog själv i
turneringen, men blev utslagen tidigt.
"Men jag har gått plus på den här resan ändå",
säger han och berättar om sina nattliga äventyr på kasinot
som gav honom en vanlig svensk månadslön i förtjänst vid
ett av pokerborden.
Jag äter lunch för mig själv och beslutar mig för att anamma
en mycket mer aggressiv spelstil under finaldagen. Jag har ju ändå
nått mitt förhandsmål, nu kan det få bära eller
brista. Dessutom krävs det ett mer våghalsigt spel för att jag
ska hamna bland de 18 första, de som vinner pengar, vilket jag sätter
som mitt nya mål.
Klockan 15 på söndagen drar spelet igång. Tre minuter senare,
på tredje given, är allt över.
Mitt fall blir ett par i femmor. Alla spelare har lagt sig när jag satsar
3 000 kronor. Min plan är att "stjäla" den lilla och stora
mörken, som nu är uppe i 300 respektive 600 kronor.
Men spelaren på lilla mörken, som har en imponerande hög spelmarker
framför sig, lägger sig inte utan höjer genast till 10 000 kronor.
Det hade jag inte räknat med och jag sitter i pest eller kolera-valet att
antingen lägga mig och ge upp mina 3 000 eller syna och därmed sätta
alla mina kvarvarande marker på spel.
Har killen som höjde ett högre par än jag krävs ett mindre
mirakel för att jag ska vinna, men har han "bara" höga kort
är jag en liten favorit.
Jag ångrar mitt stora bet, men vill inte backa nu, och beslutar mig för
att testa om lyckan från gårdagen håller i sig.
Killen lägger upp ett ess och en tia – och när floppen visar tia-dam-kung
förstår jag att allt snart är över. Endast en femma kan
rädda mig nu. Fjärde kortet är i stället det värsta
tänkbara – en knekt – vilket fullbordar killens stege. Jag är slagen.
Att sedan dealern vänder upp en femma på det betydelselösa sista
kortet gör mitt nederlag om möjligt ännu smärtsammare.
Jag är ute som andra man denna finaldag och slutar därmed på
49:e plats.
"Du skulle ha gått all-in direkt, då hade jag definitivt lagt
mig", säger killen när jag pratar med honom efteråt.
Till slut fick jag betala för min orutin. Ett misstag och hajarna attackerar
– med dödlig utgång.
Ett halvt dygn senare, klockan 03.15 på natten mot måndagen, avgörs
pokermästerskapet. Alla förhandsfavoriterna är utslagna och vid
finalbordet återstår endast två spelare; bartendern och pokerhalvproffset
Per-Erik "Frasse" Franzén, 46 år från Lund, och
23-årige Petter Petersson, som livnär sig på internetpoker.
Att nå fram till finalen har tagit mycket längre tid än kasinoledningen
räknat med och som åskådare har det mestadels varit ett riktigt
sömnpiller. Ändå är vi ett femtiotal åskådare
som stannat kvar.
Casino Cosmopols informationschef Nina Enhage har slumrat i ett hörn och
GT:s utsända reporter och fotograf har för länge sedan stuckit
hem till redaktionen utan bilder och segerintervju med den nya mästaren.
Upplösningen är ett riktigt antiklimax. Kasinot måste enligt
lagen stänga klockan 04.00 och därför har tävlingsledningen
beslutat att den av de två finalisterna som har mest spelmarker efter
30 minuters spel ska koras till segrare.
Inför den sista given räknar "Frasse" ut att han har 380
000 kronor i spelmarker, mot Petters 370 000. Frasse lägger sig därför
utan att ens titta på sina kort – medveten om att Petter inte kan komma
ikapp honom och att han därmed är mästaren.
Kasinochefen Stefan Johansson, som fått en begynnande skäggstubb
efter den långa dagen, delar ut prischeckarna på 300 000 kronor
till Frasse (vänster) och 150 000 kronor till Petter.
"Det största jag vunnit någonsin", säger bägge
och poserar pliktskyldigt för di.se:s fotograf.
Bland åskådarna muttras det om "skandal" och "det
hade aldrig hänt i Vegas", men de två finalisterna verkar inte
bry sig särskilt mycket om den märkliga upplösningen. Förklaringen
får jag en stund efteråt när Frasse och Petter går iväg
med turneringens trea och fyra till ett avskilt rum.
"Vi gjorde en deal att dela upp segerpengarna i lite mer rättvisa
delar. Så gör man nästan alltid", berättar Frasse
när han är tillbaka.
"Jag förlorade lite på det den här gången, men nästa
gång är det tvärtom."
Det finns så mycket småfiskar att hajarna kan göra upp i godan
ro om födan.
Så här går det till No Limit Texas Hold’Em heter den spelform
som gäller när Swedish Open, poker-VM och andra stora pokermästerskap
ska avgöras. Med No Limit menas att det inte finns någon gräns
för hur mycket som får satsas, utan varje spelare kan när som
helst satsa alla sina spelmarker. Liksom i nästan allt annat pokerspel
måste du i Texas Hold’Em i slutet visa upp den bästa femkortshanden
för att vinna potten, eller vara den som är ensam kvar när övriga
spelare har lagt sig. Varje spelare tilldelas två kort (kallade hålkorten)
i given. Dessa kort är dolda för motspelarna och de som vill fortsätta
spelet måste nu lägga pengar i potten (satsa, syna eller höja).
Sedan vänds tre kort upp på bordet. Dessa tre öppna kort kallas
för floppen och är gemensamma för alla spelarna. En ny satsningsrunda
följer. Därefter kommer ytterligare ett fjärde och ett femte
kort öppet på bordet, följda av var sin satsningsrunda. Även
dessa två kort är gemensamma för alla spelarna. Om två
eller fler spelare är kvar i potten efter den sista satsningsrundan visar
spelarna upp sina hålkort. Vinnare av potten är den som av sina sju
kort – de två egna och de fem gemensamma – har den bästa femkortshanden.
Artikel från di.se
Posted on Monday 04 April @ 15:59
