Så du vill bli pokerproffs?
Spela poker hela dagarna, resa världen runt och träffa intressanta
människor?
Låter det lockande? Sugen på att bo på hotell och äta
på restaurang varje dag? Vad sägs om att sova så länge
du vill varje morgon och bli miljonär?
Kan det vara något? Glöm det.
Tror du att Peter Forsberg snörade på sig grillorna och vips så
fick han en fet dollarbunt av ett NHL-lag? Nej, han började när han
var fyra år gammal.
Spelade varje dag, åt nyttigt och var ute och joggade i spöregn.
Det är vad som krävs. Det finns inga genvägar. Inte heller i
poker
Jag har läst alla pokerböcker
Det räcker inte med en önskan eller vilja. Om du inte är beredd
att jobba lika hårt som jag så kan du lägga ner dina planer
på en gång. Alla pokerböcker som finns har jag läst. 50
böcker varav många flera gånger. Har inte bara läst dem
utan pluggat dem som skolböcker. 1 000 timmar har jag lagt ner på
att analysera spelet med datasimuleringsprogram. Odds och sannolikheter har
jag memorerat så att de sitter i ryggmärgen.
Även idag pluggar jag poker. Nöter in odds, analyserar mitt och andras
spel. Tycker att man ska spendera minst 10 procent av sin pokertid på
att utveckla sitt spel. Bara spela räcker inte om du vill bli riktigt bra.
Sen har både jag och Foppa en ruggig talang för det vi håller
på med.
Det kan ju vara så att du faktiskt inte har talang för poker. Förvänta
dig inte att vinna.
Betänk att över 95 procent förlorar.
Gå inte all-in (satsa allt du har) på att bli pokerproffs utan att
ha outs (utvägar om det går fel). Det här är så viktigt
så jag skriver det än gång till: Gå inte all-in på
att bli pokerproffs utan att ha outs.
Spela på en lagom nivå. Befordra dig inte till högre nivåer
för snabbt. Sätt gränser. Behåll ditt vanliga jobb. Slutför
din utbildning. Det vill säga gör inte som jag gjorde; sålde
lägenheten, hoppade av Handelshögskolan och flyttade till Las Vegas.
Nästa vecka ska jag berätta vad som krävs för att bli bra
på poker.
Artikel av Ken Lennaárd
Ken Lennaárd är pokerproffs, expertkommentator på Poker, Kanal5
och chefredaktör för Poker Magazine.
Aftonbladet.se
Publicerad: 2005-05-30
Det krävs tålamod för att bli riktigt bra
Läs Ken Lennaárds krönika
Kombinationen av matematik och psykologi är det som gör poker så
fascinerande. Du får fördel om du är snabb i huvudräkning.
Att ha disciplin och stort tålamod ger dig också ett försprång.
Dessa egenskaper kan du träna upp. Desto svårare är det att
skaffa sig god självkännedom. Men, det är i det närmaste
en förutsättning för att bli en vinnande pokerspelare. Du måste
vara ärlig mot dig själv, även om det svider. Är du inte
beredd att läsa dig själv, inklusive dina brister, lämnar du
ett för stort handikapp till motståndarna. Om din motståndare
läser dig bättre än du själv kommer du alltid vara en förlorare
i poker. Och i livet.
Poker är komplext. Du måste lära dig alla viktiga delar. Matematiken
med oddsen, statistiken med standardavvikelsen, psykologin bakom spelet, dina
och andras tells, moneymanagment och kanske viktigast av allt – att hålla
känslorna i styr. Först när du lyckas foga samman alla dessa
delar till ett vinnande koncept blir du en riktig spelare. Det tar tid.
Spelade på svartklubb
I början av min karriär spelade jag ofta hela nätterna på
en svartklubb vid Fridemsplan. När det gick dåligt gjorde jag en
deal med mig själv. Ta en taxi eller spela upp de sista hundringarna.
Det blev många långa promenader hem till söder. Utsikten från
Västerbron är makalös när solen går upp.
Många av er läsare tycker nog att jag är odrägligt dryg.
Det kan jag förstå och jag är tvungen att bjuda på det.
Jag har kämpat hårt för min framgång. Anledningen till
att jag vet vad som är rätt och fel är för att jag har lärt
mig det den hårda vägen. Alla misstag jag varnar för har jag
gjort själv. Jag har spelat berusad, jag har spelat trött och varit
känslomässigt störd, jag har spelat för många starthänder,
jag har spelat för högt och bluffat i fel lägen.
Det största misstaget jag gjort är att prioritera ett bra spel över
en bra kvinna. Bra spel kommer alltid tillbaka, men det gör inte en bra
kvinna.
Kort sagt, jag har gjort alla fel. Flera gånger. Lär er av mina misstag,
det blir billigare så.
Nästa vecka berättar jag hur du förbättrar din spelstyrka
på bästa sätt.
Artikel av Ken Lennaárd
Ken Lennaárd är pokerproffs, expertkommentator på Poker, Kanal5
och chefredaktör för Poker Magazine.
Aftonbladet.se
Publicerad: 2005-06-06
Här får pokerstjärnor skriva autografer
Nu är det dags för poker-VM – World Series of Poker.
En dryg månad med olika turneringar som avslutas med den stora jättefinalen
den 7-15 juli med flera tusen deltagare. Las Vegas är en riktigt skön
stad om det rullar – och det gör det nu.
I år tänker jag lägga allt fokus på de största turneringarna.
Inget cashgame, inga satelliter. Och inget festande.
Hittills har jag spelat en turnering. En 5000-dollars Texas No Limit, där
jag åkte ut i mitten av 470 deltagare med AK mot AQ. Jag blir sällan
sur när jag har otur. Det som får mig på dåligt humör
är när jag åker för att jag själv spelat dåligt.
Jag är nöjd med mitt spel i den här turneringen och mitt humör
är på topp. Det är viktigt att alltid försöka vara
positiv. Det kan vara svårt när utköpen haglar. Men försök,
det tjänar du mycket på.
Vadslagningarna duggade tätt
I går hängde jag med min polare Martin deKnijff på golfbanan.
Jag spelar inte själv men det var avkopplande att titta på. Martin
spelade med Ram Viswani och Phil Ivey. Vadslagningarna duggade tätt och
jag var inte sen att hänga på. Det blev 36 hål och en heldag
som avslutades i klubbhuset där NFL:s största stjärna Tom Brady
glatt hälsade på Phil Ivey. Pokerstjärnorna här är
riktigt stora och får skriva autografer hela tiden.
Många pokeress visar ödmjukhet runt borden och i tv, men när
kamerorna stängs av är de dryga och självgoda. Sån är
inte Phil Ivey. Han är avspänd och prestigelös. Hur skön
som helst.
Han har vunnit mest av alla de tre senaste åren. Otroligt framgångsrik
i turneringspoker och en av de största vinnarna på de högsta
cashgamen i Vegas. Det sägs att han vunnit runt 20 miljoner dollar.
Den gode Phil borde ha undrat vad det var för en kaxig typ som började
trissa och hetsa på golfbanan efter tre minuters bekantskap. Men han verkade
gilla situationen och hånade tillbaka. En riktigt vass pokerlirare som
är bra på att vara småelak – var känner jag igen det från?
Ingen aning, men kul var det.
Artikel av Ken Lennaárd
Ken Lennaárd är pokerproffs, expertkommentator på Poker, Kanal5
och chefredaktör för Poker Magazine.
Aftonbladet.se
Publicerad: 2005-06-20
Nätspelare utan vett och etikett
På min nivå har de allra flesta lärt sig pokerns etikettregler.
När man spelar om hundratusentals dollar sitter det
i ryggmärgen vad man får och inte får göra vid ett pokerbord.
Trodde jag.
På kort tid har det poppat upp mängder av nya spelare i de stora
turneringarna. Nätpokerspelare som inte begriper hur man uppför sig.
De har aldrig hört talas om det vi andra tycker är vanligt hyfs. De
kan gapa och skrika och jubla och håna helt ogenerat. Unga pojkspolingar.
Nyrika och okammade.
Samtidigt som jag förstår varför det blir så här
– de behöver ju varken vara tysta eller kamma sig framför datorn –
vill jag uppfostra dem.
Jag spelade en 1 500-dollars Texas No Limit-turnering med 2 013 deltagare, vilket
var den deltagarmässigt tredje största tävlingen någonsin.
Massor av dåliga spelare och många dåliga spel. Hur vinner
man en sådan turnering? Jag prövade med att spela dåligt själv
och det gick inte särskilt bra. Skämt åsido – efter en lång
dag och ett felbeslut åkte jag ut kring plats 400.
Dagarna innan spelade jag en 5 000-dollars Texas Pot Limit turnering med 239
deltagare. Många världsspelare anser att turneringsformen Texas Pot
Limit är ett större skicklighetsspel än No Limit. Anledningen
är att sämre spelare inte kan gå all-in utan i stället
tvingas spela poker efter floppen. Då har de bästa spelarna övertaget.
Mycket riktigt. Vilken skillnad det var på kvaliteten på spelet
i den här turneringen. Kanske den bästa tävling jag varit med
i. Startfältet bestod av i princip hela världseliten. Jag spelade
inspirerad poker och synade bland annat ner ex-världsmästaren Huck
Seed med kung hög.
Då händer följande:
Jag höjer på knappen med 99 och big blind synar. Jag floppar triss
och synar nöjt all-in på fjärde gatan. Det finns två färgdrag
ute men jag konstaterar lugnt att motståndarens KQ inte är suited.
Belåtet räknar jag mina marker som ska dubblas. Då hör
jag "Oj, jag vinner". Va? Förvånat konstaterar jag att
han fått in en hålstege. Jag är ute. En annan spelare, en skäggig
typ, skrattar högt. Jag försöker hålla tillbaka, men det
går inte. Jag tar tag i hans axel, spänner ögonen i honom och
säger "Så du tyckte det var roligt?"
"Skäggnissen" är ett praktexempel på hur man inte
beter sig vid pokerbordet. Kan det verkligen vara så svårt att behandla
andra som du vill bli behandlad själv? Fan, det där snackade Jesus
och grabbarna om för två tusen år sen.
Nästa vecka blir det en krönika om framgång. Det känns
så i alla fall.
Artikel av Ken Lennaárd
Ken Lennaárd är pokerproffs, expertkommentator på Poker, Kanal5
och chefredaktör för Poker Magazine.
Aftonbladet.se
Publicerad: 2005-06-27
