Det är något speciellt med casinospel. Möjligheten att ta hem stora vinster är något som ger casinospelen en enorm dragningskraft. Vissa casinospelare nöjer sig inte med att lita till turen eller använda smarta strategier, de föredrar helt enkelt att fuska. Det finns många roliga historier om casinospelare som har fuskat till sig stora vinstbelopp och sedan åkt dit på de mest spektakulära sätt. Här överträffar verkligheten många gånger dikten. Här får du ett exempel på en riktig storfuskare. Om han är historiens största fuskare får du avgöra själv.
Pollettkungen Richard Marcus
Om man hade möjlighet att ändra insatsen efter det att en spelomgång på ett casinospel är över, skulle det innebära en fördel? Självklart. Om man förlorar skulle man ju vilja minska insatsen, helst till bordets minimibelopp. Om man i stället vinner vore det trevligt att kunna öka insatsen. Det var precis så Richard Marcus gjorde för att skinna casino efter casino under 1990-talet.
Marcus strategi var mycket enkel. Han spelade alltid roulette och han satsade alltid mycket små summor. Eller, det var i alla fall vad croupieren trodde. Under tre eller fyra marker med små valörer placerade han nämligen en marker med en betydligt högre valör. Den understa markern placerade han så att den nätt och jämnt gav stöd för de andra markerna. Croupieren hade alltså stora svårigheter att upptäcka den mer värdefulla markern. Om Marcus vann spelomgången började han agera som om han vunnit en superjackpott på en videoslot. Han vevade med armarna och skrek högt, för att sedan visa croupieren att det faktiskt låg en värdefull marker under stapeln med marker med mer anspråkslösa värden.
Det var dock när Marcus förlorade en spelomgång som hans verkliga skicklighet ställdes på prov. Om han förlorade var han tvungen att snabbt och diskret ta tillbaka den marker som låg underst i stapeln. Han hade bara några tiondelar på sig att göra detta, medan croupieren fortfarande var upptagen med roulettehjulet. Man kan anta att Marcus misslyckades ett antal gånger innan han förfinade sin fingerfärdighet.
Under sin ”karriär” sägs Richard Marcus ha dragit in över fem miljoner dollar på sitt knep. Hur kommer det sig då att inget casino upptäckte honom? Jo, att så att säga ändra sin insats efter det att en spelomgång är över, är ett gammalt trick. Innan Marcus inledde sitt fuskande var taktiken dock att alltid spela med små insatser och sedan skjuta till en värdefull marker vid händelse av en vinst. Eftersom den här taktiken hade använts i många år var casinona väl medvetna om den. Alla croupierer uppmärksammades på taktiken och lärde sig identifiera fuskare. När Richard Marcus gjorde tvärtom var det ingen som ens höjde på ögonbrynen. I alla fall inte under ganska lång tid. Fuskandet fick ett slut och Marcus blev arresterad och åtalad. Kom ihåg, fusk lönar sig inte!
